Långaryds kyrkogård
Gustaf Fager
(1818-1897)
Den urstarke Gustaf Fager från Långaryd, vars gravsten numera saknas, var mycket omtalad.
Enligt uppgift ska han ha varit 207 cm lång och haft ett bröstomfång på 148 cm.
Han beskrevs som om inte vacker så åtminstone ståtlig, med en muntert, trevligt sinnelag - om han var nykter. Var han berusad var han förskräcklig.
I 20-årsåldern tog Gustaf Fager värvning vid Skånska husarregementet, men fick inte stanna kvar på grund av att han var för tung för hästryggen.
Efter hans avsked från regementet gick Gustaf på luffen, tills han fick jobb hos dåvarande fabrikören C J Kjellman i Strömshult.
Ett av de första arbete han fick göra där var att med häst och vagn frakta bort den del skräphögar på gården. Han lastade vagnen full men bryddes sig sedan inte om att spänna för hästen, utan ställde sig själv vid skaklarna och drog vagnen lätt och ledigt.
När södra stambanan byggdes lämnade Gustaf Fager för en tid sin tjänst hos fabrikör Kjellman och fick arbete vid järnvägen.
Hans första arbetet var att köra den den kallade lillkärran. Han hade dock svårt att hålla den lilla kärran kvar på plankgången, så han tog den helt sonika under armen och bar den istället, fullastad med grus och sten. Han fick efter detta istället sköta storkärran som egentligen var två man jobb. Men eftersom han skötte detta helt själv fick han dubbel daglön.
Det finns många fler historier om Gustaf Fagers styrka.
Emellanåt jobbade han som vakt på Långaryds marknad.
Vid ett tillfälle kom han dock själv berusad, och de vakter som redan fanns på plats beslutade att han skulle placeras i buren för att nyktra till.
Det hjälpte dock inte att de var fem stycken, så det hela slutade med att de fem sattes bakom lås och bom, medans Fager som nyktra till tog över vaktsysslan.
På äldre dar blev Gustaf Fager religiös och gick ofta i kyrkan.
Hans stövlar som han då förmodligen brukade (det är alltså hans finstövlar) finns fortfarande bevarade.
